Det blev ingen istid i år heller även om antiglobaluppvärmningsgänget säger att det ska bli så. Nu är våren på väg med stormsteg och arbetslusten kommer med den. Vi jobbar vidare på vårt projekt och hoppas att vi snart ska kunna ta emot hugade gäster och hålla kurser i timring till at börja med.
Vi timrar med topp rotsågat timmer som vi fräser med Solo såg M7 med tillhörande timmerfräs. Knutarna huggs på plats eftersom att med topp och rotsågat blir måtten aldrig lika. Sedan gäller det att pussla ihop så att huset reser sig ungefär lika. På vårt första hus satte vi för få dymlingar vilket gjorde att det vred sig och blev snett det går inte att lita på att en stock ska hålla sig rak när den torkar så det blir aldrig för många dymlingar. Ordet dymling kanske har att göra med kyrkans tradition att byta ut kläppen i klockan mot en dymling av trä för att ringa tystare på dymlingsonsdan under påkfirandet. Eller så är det tvärt om att kyrkan har tagit namnet från timmertraditionen.
Jordgubbar hör ju inte våren till men en spansk sådan smakar syndigt gott. Det är klart att det blir en massa global uppvärmning av att äta en jordgubbe på våren men lite får man väl fuska.
Vår hund Jappe som är en japansk spets och en kul krabat kollar nogsamt efter godbitar men gillar inte jordgubbar däremot slinker en banbit gärna ner-
Plåttaket kommer på det blivande servicehuset vilket är av hög prioritet för projektet.
Sjön har rämnat och är snart isfri.
Dillpionerna är först på mattan men de andra växterna är inte långt efter.
