fredag 18 februari 2011

Tänk om

Hus fasad lämnad åt sitt öde efter långa krig "Angola"
Titelns dubbelmening är avsiktlig och jag kommer att försöka belysa båda aspekter i denna essä.
Hur tänker vi egentligen om den annalkande katastrofen.
Precis som före andra världskriget då många trodde att krig var en omöjlighet och promenerade omkring i sandaler och pratade esperanto, vi kan idag se liknande tendenser i samhället. Det verkar som om ingen ser den faktiska attitydskärpningen och hur främlingsfientligheten växer på ett skrämmande sätt i inte bara vårt samhälle utan faktiskt på en global basis. Det är från barns munnar som sanningen ska komma och när man hör en 12åring uttala sig om invandrare ”som bara kommer hit och tar för sig utan att behöva göra något” då har vi nått långt. Den allmänna och totala empatilösheten i samhället och det är skrämmande hur man kan negligera andra personers svårigheter och avfärda allt ansvar. För jovisst har vi ansvar för andra även om de är främlingar och vi har ansvar för de mobbade i skolan och på arbetsplatser. När och om vi inte tar ansvar då rättfärdigar vi själva basen för iden om krig. I krig är det rätt att stjäla andras tillgångar att förtrycka andras åsikter och att mörda. I kapitel 6.4 i regeringens Ransonering och prisregler i krig kan vi läsa om förberedelserna till det kommande kriget. Den av de viktigaste baserna i vår existens är matförsörjningen tyvärr visar utredningen en fullständigt flummig inställning till mat.  Jag citerar ”fokus måste ligga på att producera kvantitet – kalorier – snarare än kvalitet – exempelvis i form av mångfald – och att ställa om från animalisk till vegetabilisk produktion” till sedan gör man ett överslag hur stor areal man behöver för att försörja alla i stockholmsregionen med 3,5 kilo potatis per dag. I det ögonblicket har man glömt att vi inte kommer att ha tillgång till Diesel, NPK gödsel och att befolkningen i stort inte är vegetarianer. Filmen Soylent green kommer i åtanke där maten produceras med hjälp av algodlingar där man använder de döda som näringsämne.
Vad gör vi om kriget kommer eller när det så oundvikligt kommer.
Vi behöver tänka om för när traktorena stannar, kommer vi att bli tvungna att övergå till hästkraft och manuell arbetskraft. Här skulle man kunna tänka sig att man satsar medel för att vidareutveckla förnyelsebardriven teknik som tillexempel bättre redskap för hästar. Vi vägrar inse att oljan tar slut, före den är slut, vi vägrar även inse att både fosfor och kalium kommer att ta slut och att kväve med gängse produktions metod kommer att bli för dyr. Det enda tänkbara alternativet är växelbruk med tillvaratagande av all mänsklig avföring som gödseltillskott (purduett). Om tittar på hur man systematiskt lagt om jordbruksproduktionen till den fossildrivna, högmekaniserade och konstgödslade produktion får man en slags varningsklocka som ringer ”hur länge till ”. Att vi idag bara brukar 2/3 delar av vår åkerareal och att vi idag har fler hästar än vi någonsin haft i Sverige innebär att stora arealer används för foder till dessa hästar som endast fungerar som leksaker istället för som tidigare nyttodjur. Detta ger oss ytterligare en bit i frågan varifrån kommer vår mat egentligen. Vi hade 2008 hade vi 524 780 får i Sverige vilket är den enda jordbrukssektor som ökar i alla andra sektorer minskar både antalet djur och djurhållare. Möjligen är det för att det med landskapsvårdsstödet blir ett sätt att hålla åkerarealerna fria från igenväxning. Får i sig producerar ull och kött både ullen och köttet saknar egentligen kommersiellt värde då större delen av våra kläder är av syntetfibrer och köttet betingar ett lågt pris. Om man jämför ett får med en mjölkget så konsumerar fåret nästan 4 gånger mera foder dessutom är fårets mjölkmängd försumbart liten.  Om man jämför med grisar så behöver de mindre arealer växer fortare och producerar mera kött.
Om vi skulle summera vår jordbrukssituation i dag så är den underutnyttjad och felinriktad där man inte har den minsta tanke på självförsörjning och förnyelsebarhet. I stort sett all vår mat importeras från andra länder där lönenivån är lägre, miljökraven mer flexibla och skatten lägre.  Vi har blivit ett överlägset folk som inte har en gnutta matjord i fickorna utan går med huvudet uppe bland molnen och förväntar oss att allt fixar sig.
Det är ett absolut existenskrav, att vi idag börjar vidareutveckla den lilla gården med växeljordbruk och att vi redan nu börjar bygga om våra tätorter för att tillvarata den mänskliga avföringen till gödseländamål. Och om vi ska ha kvar jordbruksstödet så ska vi satsa det på ett rationellt förnyelsebart jordbruk utan konstgödsel, gifter, onaturliga grödor, genetiskt oetiska husdjur och fossila bränslen.
Försök göra något som inte bara känns bra utan även smakar bra.

Visdomsord från ett nästan utrotad folk



Upplagd av kl. Inga kommentarer:

onsdag 16 februari 2011

Projekt Anneschsia


Manuell degrörare
Bakgrund:
I skenet av den stundande ”Oil peak” och ”Fosfor peak” har jag funderat ifall det kanske finns plats för kursverksamhet i självhushållning.
Den av det moderna samhället så hyllade mekaniseringen av jordbruket är till 100 % baserat på billig tillgång på fossila kolbaserade bränslen och icke förnyelsebara fosfat och kalium reserver. Kvävet i NPK gödningen kommer från luften och kräver 1 liter olja per kilo eller motsvarande i kW, det är alltså en så energikrävande process att vi inte kan räkna med att ha en ekonomiskt användbar till gång av kväve över huvud taget. Vad det gäller fosfat och kalium reserver är de på väg att ta slut medan förbrukningen ständigt ökar.
I det gamla beprövade växelbruket kom kvävet från baljväxter och klöver medan fosfaterna kom från natur gödsel inkluderat mänsklig gödsel. Idag kommer gödseln från ett jättebamsemaskineri där man inte utelämnar någon som helst möda på att med propaganda nedgöra andra alternativ då alternativen skulle inverka negativt på vinsten.
När jag växte upp var fortfarande växelbruket ett alternativ trots att kvävegödseln hade börjat göra sitt intåg. Kvävegödseln gav snabba och stora skördar men juverinflammationer hos boskapen ökade vilket bara det gjorde att många bönder fick göra sig av med sina djurbesättningar utan att man satte detta samband med de nya metoderna. Möjligen är det så att en växt behöver en bestämd tid för att utvecklas på rätt sätt och att den om den växt för fort blir känslig för mögel vilket är en bidragande orsak till juverinflammation hos boskap.
Nåväl det gamla systemet fungerade uppenbarligen men krävde mer arbetskraft än det moderna. Nu står vi iför en abrupt omvälvning där priset på bränsle och gödsel kommer att tvinga fram radikala ändringar i vårt sätt att leva. Obs! Jag säger inte att det var bättre förr utan det gamla systemet var bättre och kan vidareutvecklas. Vi ska även ha i åtanke att i stort sett all mat vi äter är importerad, att 1/3 av Sveriges jordbruksareal ligger för fäfot och att ytterligare en stor del brukas lågintensivt med stöd av olika landskapsvårdande åtgärder.
Inriktning med kursverksamheten:
Det som vi vill förmedla är inte en livsstil eller en färdig paketlösning för framtiden. Vi vill förmedla baskunskaper i förlorade hantverk och metoder runt 50talets självhushållning och att ge en praktiskt inriktad utbildning runt dåtidens hantverk. Javisst kan man se på en film hur man gjorde men det ger inte de kunskaper som gör att man själv objektivt kan utvärdera eller utveckla metoden.
Meningen är att efter att ha genomgått kurserna i sin helhet ska man ha en insyn i hur man bygger ett hus i timmer och hur mycket arbete som det innefattar. Kursdeltagaren ska även ha en inblick i husdjursskötsel i liten skala och hur man tillvaratar de produkter som gården kan ge. Jag vill här poängtera att vi inte kommer att ha renodlade tidsmässiga kurser utan kommer att använda en blandning av nytt och gammalt för att man själv ska kunna utvärdera vad som är görligt.
Eftersom mycket av arbetet på en sådan här gård är säsongs betonat kommet kurserna att indelas i tid mycket efter bondepraktikan. Vi kommer att utveckla kurspaketen eftersom och deltagarna kommer att ha chansen att delta i de uppbyggnadsskeden som de anser är intressanta. Vi ser därför fram emot att möta våra kursdeltagare i olika teman under en längre tidsperiod under vilken vi tillsammans utvecklar vårt vetande och kursmaterialet.
Vi vill även skapa goda kontakter som kan upprätthållas för framtiden så att nya idéer kan spridas bland intresserade.
Vi på den lilla gården Anneschsia tar tacksamt emot idéer och förfrågningar (skriv till oss).

Vi vill dela framtiden med er.
Anders, Kim och Janne
Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)