onsdag 20 mars 2013


Intensitetens Kretsgång

Löven dalar ner från träden och regnet faller igenom ett grått kyligt dis. Ibland bryter solen fram och då känns luften klarare. Några enstaka iskristaller glimmar här och där, som diamanter inramade av höstlövens glada färger.

Men hösten gör mig trist och glomig jag vill ha sommaren kvar med huggvilliga fiskar och grönt gräs under mina bara fötter. Som ett stort hjul av sten rullar hösten på och allt blir grått och brunt efter dess framfart.


Men så en lättnad från himmelen kommer en snöflinga dalande ner den släcker alla ljud och stillar varje dröm. Sakta och stilla dalar de ner de täcker hösten karga bruna av sommarens återstod och skapar vinterns nyfödda oskuldhet.
Med en blygsam början ökar vinterns grepp och kalla vinterstormar fryser sakta allt till vad som tycks vara en iskall evighet. Det knakar i husets knutar under stjärnors glans och norrskenets mystiska spel, vackert men ja så farligt för alla och en var.
Det känns för mig som Vintern är så lång att evigheten syns som kort. Men bara solen kommit fyra fingrar över horisontens rand och en värme kan förnimmas mot ens ansiktes vinterkalla plan.

Då verkar vintern kortare och glädje fyller kroppen när takdroppets glada skala still sjunger vid husets vägg.
Under vintern är det tyst och fåglarna som stannat sitter mest och trycker. Allt efter som solen värmer kommer fåglars sång igång. De sjunger om hopp om livet som fortsätter vintern till trots om allt som är så ljuvligt att om sommaren finns det nu hopp.

Så försvinner sakta isen i små ilar som blir till bäckar och vattnet forsar fram. Vårens strida strömmar har en flyttfågel lockat fam. Det stenskvättan som frejdligt viftar på sin skärt med glada knyck, än finns det inte mycket mat men det kommer snart.  Som med ett trollslag fylls åter skogen av fåglar med sin glada sång och helt upptagna med att följa livets lopp.
Dagarna blir längre och luften känns så tung, grönskan kryper fram ur marken och Tussilagon lyser upp.
Snart står allt i blom och sommaren är här vi glömmer då att natten har nånsin funnits här.
Gäddnaten flyter på det ljumma vattnet och vassen den står hög. I abborrgräset där står gäddan och väntar. Den väntar tålig på någon oförsiktig själ men hugger ej på måfå bara den störste ska det va. Tänk att göra så för att själv alltid få vara störst, vilken terror regim under ytans mörka vatten.
I skogen tassar nalle runt och äter gräs blommor och drömmer om bär. Det är inte alltid är han snäll för om tillfället ges tar han älgkalvar och ett och annat får. Men för det mesta går det bra mellan människa och best, mest kanske för att båda försöker undvika varandra.
På natten när skuggorna långa och myggor dansar i solstrimmornas pilar genom skogen. Ja då smyger räven, mårdhunden och ulven omkring söker efter något som dött eller bara blivit utan skydd. De tassar tysta runt ser allt, hör allt och missar inte mycket. En ruvande orrhöna passeras gång på gång men blir inte upptäckt och så en dag är hon och ungarna borta. Kanske de klarar sig och kommer tillbaka för att lägga nya kullar kanske inte.
Sommaren går så snabbt och dagarna verkar allt för korta, så mycket att göra och så lite tid över.  Dagarna börja kapas i båda ändar men dagarna känns ännu varma och långa. Sommarens kullar börjar bli vuxna men har ännu länge kvar innan de klarar sig själva. Älgkalven rör sig försiktigt nära sin mor som ännu måste vis hänsyn för att kalven ska hinna med.
Gäddornas yngel som lades i våras är nu så stora att de försöker sig på att ta en och annan fisk. Många blir dock måltid för sina egna. Nymferna har blivit trollsländor som syns flyga på måfå, ibland kommer de så nära att man kan höra vingarna rassla i luften.
Sommarens blommor blir till frön och bär, här är gott om mat för alla. Fåglarna äter för att klara den långa flytten och björnen äter för att lägga på hull för den långa vintern. Folk fyller sina syltburkar för vintern med kanske det enda som inte ännu är skattebelagt.
Från dag till dag och natt till natt blir det svalare och alla förbereders sig för vad som komma skall. Ett nytt kretslopp startar om, i det som vi i vår lilla sfär upplever som evigt.