måndag 14 mars 2011

Djurrätt

Till en viss grad kan jag förstå djurrättsaktivisternas frustration men helt kan jag inte hålla med. Deras filosofi ar inte baserad på något hållbart levnadssätt utan baseras på känslor gentemot de gulliga djuren. Det är helt riktigt att på många gårdar behandlas djuren som skit och det är även så att andra gårdar har rent och snyggt och sköter om sina djur därför att de tycker om dem. Det är när djuren blir en simpel siffra en ekonomisk faktor som vi börjar bli riktigt känslolösa och rätt ut farliga för både djuren och oss själva.

En självhushållnings gård som sköts med förstånd där man tar tillvara allt och inget går till spillo är den optimala gårdsformen i alla hänseenden då den inte behöver vare sig gifter eller konstgödning. Den ensidiga vegetariska farmen kommer att successivt minska sitt humuslager och måste komplettera genom anskaffning av gödsel. Idag förstörs tyvärr mänsklig gödsel istället för att föra den tillbaka till kretsloppet. I vår moderna infrastruktur blandas avträdet med kemikalier från tvätt disk och städ och blir på så sätt obrukbar. Dessutom använder vi en hel del mediciner som inte är biologiskt nedbrytbara.

I John Seymours bok Självhushållning beskriver han en gård där allt utnyttjas optimalt. Detta kräver mycket arbete och stor dedikation men ger tillbaka en ytterst tillfredsställande livsstil. Personligen tror jag som Seymour att det är svårt att klara sig utan kon som producent av matfett ost mjölk och socker. Inte minst producerar kon stora mängder högkvalitativ gödning som är en del av kretsloppet. I en del rapporter om miljön ser man att det alstras stora mängder koldioxid från jordbruk och speciell vid djurhållning detta är något som inte är helt korrekt. Om kossorna ingår i kretsloppet skapas ingen extra koldioxid utan det som kommer ut går runt så att säga. Det extra kväve som behövs i vallen tillförs genom att använda extra insådd av klöver i vallen och ärtor sädesåkern. Alltså det behövs ingen jättefabrik som tillverkar kvävegödsel och förbrukar fullständigt kopiösa mängder av elenergi.

Nu är det inte helt lätt att få tag i den här boken men den går dock att låna på biblioteket.

Mitt råd till aktivisterna är att tänka mer på helhetsbilden och angripa på de sjukaste punkterna. Det är inget fel att ha djur om behandlar dem på ett värdigt sätt.

torsdag 3 mars 2011

Projekt Åmöga


Sjöranunkel (Ranunculus lingua) Finns sparsamt i södra Sverige och på ett fåtal platser i Norrland.
Från:
REFERENSLISTA TILL VILLKOR D.2: FRÅN VATTENKRAFTSUTBYGGNAD ”ORÖRDA” VATTENDRAG
Värdefulla vatten utifrån naturvårdssynpunkt
Kan vi läsa följande:
Sävarån med sjöar, bla Lill- särskilt värdefullt Oreglerad mindre skogsälv, väsentligen opåverkad. Gott bestånd av flodpärlmussla samt föryngring och Storsävarträsk av flodpärlmussla, lax, gul svärdslilja, ävjepilört, sjöranunkel (nordlig utpost). Utter.

Sävaråns etablering utanför Umeå är på samma bredgrad som Lidtjärnberget norr om Backe där det finns en livskraftig etablering av sjöranunkel i ån mellan Djuptjärn och Östra – Jansjön. Vilket gör att denna etablering blir en nordlig utpost som dessutom ligger på högsta havslinjen nu 212 meter över havet. Etableringens läge gör den mera intressant då den på vår breddgrad inte sprids genom frön utan genom spridning av växtdelar nedströms. Det är därför troligt att etableringen har skett direkt efter istiden när det var en varmare period.

Sjöranunkel
(Ranunculus lingua) även kallad Åmöga är en ört i Ranunkel släktet den påminner om smörblomster och är kraftigt giftig. Den är den största av våra Ranunkelväxer och perenn. Blommar från juli till augusti men bär inte frukt på våra breddgrader.
Beskrivning av området
Området utgörs av utrinningsgrusåsar från inlandsglaciären. Åsryggarna höjer sig upp till 20 meter över sjönivån och sträcker sig i ett område mellan Långvattnet och Rossön. Området är rikt på fornlämningar som stenålders bosättningsplatser, fångstgropar och en känd ockramålning mystiska korset. En rastplats har byggts vid den gamla flottardammen och på åns norra bank har man gjort en körväg på 1940talet då de körde kastved till järnvägen. Det märkliga är att med den mänskliga aktivitet som funnits i området har Sjöranunkeln överlevt och frodas.
Risker mot beståndet
Sly beväxningen i närområdet vilken hölls tillbaka vi flottningen har gjort att det finns tillräckligt med mat för bävern att etablera sig det är troligt att en höjning av vattnet skulle på sikt skada etableringen. Det är även populärt att gräva ut kanaler och åar vilket om det görs på ett oaktsamt sätt även skulle skada beståndet.


Åtgärdsprogram
v  Beståndet bör snarast registreras och skyddas Latitud 63°50'24.89"N Longitud 16°26'43.74"O.
v  Närområdet bör gallras och kvarvarande träd förses mer gnagarskydd.
v  Rastplatsen rustas upp, resterna av flottardammens spelvinsch som nu ligger i vattnet fraktas bort.
v  Ett informationsplakat vid rastplatsen för att informera om högstahavslinjen och i huvudsak om sjöranunkeln.
v  En ny stig anordnas från Jansjöns järnvägsstation vilket kortar ner avståndet med ca två – tre kilometer.
v  Stigen förs till på informations tavlor för Gångstigarna Jansjö vidda då det blir en ny åtkomstpunkt till det området.
v  Ett informationsplakat för Jansjö vidda området sätts upp vid Järnvägsstationen.
v  Parkeringsplats/mötesplats vid stigstarten i kurvan före Järnvägsstationen som är i privat ägo vilket bör respekteras.
v  Informations dag för skolor i området kanske man kan få tag på någon botaniker