Projekt Anneschsia

Manuell degrörare

Bakgrund:

I skenet av den stundande ”Oil peak” och ”Fosfor peak” har jag funderat ifall det kanske finns plats för kursverksamhet i självhushållning.
Den av det moderna samhället så hyllade mekaniseringen av jordbruket är till 100 % baserat på billig tillgång på fossila kolbaserade bränslen och icke förnyelsebara fosfat och kalium reserver. Kvävet i NPK gödningen kommer från luften och kräver 1 liter olja per kilo eller motsvarande i kW, det är alltså en så energikrävande process att vi inte kan räkna med att ha en ekonomiskt användbar till gång av kväve över huvud taget. Vad det gäller fosfat och kalium reserver är de på väg att ta slut medan förbrukningen ständigt ökar.

I det gamla beprövade växelbruket kom kvävet från baljväxter och klöver medan fosfaterna kom från natur gödsel inkluderat mänsklig gödsel. Idag kommer gödseln från ett jättebamsemaskineri där man inte utelämnar någon som helst möda på att med propaganda nedgöra andra alternativ då alternativen skulle inverka negativt på vinsten.

När jag växte upp var fortfarande växelbruket ett alternativ trots att kvävegödseln hade börjat göra sitt intåg. Kvävegödseln gav snabba och stora skördar men juverinflammationer hos boskapen ökade vilket bara det gjorde att många bönder fick göra sig av med sina djurbesättningar utan att man satte detta samband med de nya metoderna. Möjligen är det så att en växt behöver en bestämd tid för att utvecklas på rätt sätt och att den om den växt för fort blir känslig för mögel vilket är en bidragande orsak till juverinflammation hos boskap.

Nåväl det gamla systemet fungerade uppenbarligen men krävde mer arbetskraft än det moderna. Nu står vi iför en abrupt omvälvning där priset på bränsle och gödsel kommer att tvinga fram radikala ändringar i vårt sätt att leva. Obs! Jag säger inte att det var bättre förr utan det gamla systemet var bättre och kan vidareutvecklas. Vi ska även ha i åtanke att i stort sett all mat vi äter är importerad, att 1/3 av Sveriges jordbruksareal ligger för fäfot och att ytterligare en stor del brukas lågintensivt med stöd av olika landskapsvårdande åtgärder.

Inriktning med kursverksamheten:

Det som vi vill förmedla är inte en livsstil eller en färdig paketlösning för framtiden. Vi vill förmedla baskunskaper i förlorade hantverk och metoder runt 50talets självhushållning och att ge en praktiskt inriktad utbildning runt dåtidens hantverk. Javisst kan man se på en film hur man gjorde men det ger inte de kunskaper som gör att man själv objektivt kan utvärdera eller utveckla metoden.

Meningen är att efter att ha genomgått kurserna i sin helhet ska man ha en insyn i hur man bygger ett hus i timmer och hur mycket arbete som det innefattar. Kursdeltagaren ska även ha en inblick i husdjursskötsel i liten skala och hur man tillvaratar de produkter som gården kan ge. Jag vill här poängtera att vi inte kommer att ha renodlade tidsmässiga kurser utan kommer att använda en blandning av nytt och gammalt för att man själv ska kunna utvärdera vad som är görligt.

Eftersom mycket av arbetet på en sådan här gård är säsongs betonat kommet kurserna att indelas i tid mycket efter bondepraktikan. Vi kommer att utveckla kurspaketen eftersom och deltagarna kommer att ha chansen att delta i de uppbyggnadsskeden som de anser är intressanta. Vi ser därför fram emot att möta våra kursdeltagare i olika teman under en längre tidsperiod under vilken vi tillsammans utvecklar vårt vetande och kursmaterialet.

Vi vill även skapa goda kontakter som kan upprätthållas för framtiden så att nya idéer kan spridas bland intresserade.

Vi på den lilla gården Anneschsia tar tacksamt emot idéer och förfrågningar (skriv till oss).

Vi vill dela framtiden med er.

Anders, Kim och Janne