En självhushållnings gård som sköts med förstånd där man tar tillvara allt och inget går till spillo är den optimala gårdsformen i alla hänseenden då den inte behöver vare sig gifter eller konstgödning. Den ensidiga vegetariska farmen kommer att successivt minska sitt humuslager och måste komplettera genom anskaffning av gödsel. Idag förstörs tyvärr mänsklig gödsel istället för att föra den tillbaka till kretsloppet. I vår moderna infrastruktur blandas avträdet med kemikalier från tvätt disk och städ och blir på så sätt obrukbar. Dessutom använder vi en hel del mediciner som inte är biologiskt nedbrytbara.
I John Seymours bok Självhushållning beskriver han en gård där allt utnyttjas optimalt. Detta kräver mycket arbete och stor dedikation men ger tillbaka en ytterst tillfredsställande livsstil. Personligen tror jag som Seymour att det är svårt att klara sig utan kon som producent av matfett ost mjölk och socker. Inte minst producerar kon stora mängder högkvalitativ gödning som är en del av kretsloppet. I en del rapporter om miljön ser man att det alstras stora mängder koldioxid från jordbruk och speciell vid djurhållning detta är något som inte är helt korrekt. Om kossorna ingår i kretsloppet skapas ingen extra koldioxid utan det som kommer ut går runt så att säga. Det extra kväve som behövs i vallen tillförs genom att använda extra insådd av klöver i vallen och ärtor sädesåkern. Alltså det behövs ingen jättefabrik som tillverkar kvävegödsel och förbrukar fullständigt kopiösa mängder av elenergi.
Nu är det inte helt lätt att få tag i den här boken men den går dock att låna på biblioteket.
Mitt råd till aktivisterna är att tänka mer på helhetsbilden och angripa på de sjukaste punkterna. Det är inget fel att ha djur om behandlar dem på ett värdigt sätt.
