Jansjö (Langschö)

Den här historien börjar en dag i slutet av 1400:talet på en udde i Faxälven utmärkt med Resil på Magnus Olaus Carta Marina 1939. Kartan trycktes i på uppdrag i Neapel efter 12 års undersökningar av den i Sverige siste katolske ärkebiskopen Olaus Magnus. Här ska man noga notera att Resil ligger precis i kanten av kända områden och att västerut breder det ökända VMA träsk ut sig som en stor vit fläck på kartan.

Det är söndag morgon och Kaplanen känner sig nöjd klocktornet står längst upp på nipan och ringer ut kallelsen till söndagsmässan. Det har varit motigt på alla möjliga sätt men äntligen står Kapellet på plats den enda av sitt slag i den här bygden. Kalk hästtagel och natursten är inget enkelt att arbeta med så kyrkovärdarnas hårda nypor har fått övertala arbetarna att inte stanna upp i onödan. De tjocka vitkalkade väggarna och den kraftfulla dörren imponerar på vem som helst.
Kaplanens långa kappa sveper efter marken och ger intryck av att han svävar fram. De som bor i närområdet övertalades först att gå med i kyrkan sedan hade kyrkvärdarna fått leta allt längre bort och släpat., övertalat och skrämt alla de hittat till kyrkan. Kaplanen är övertygat om att det inte finns bebyggelse i närheten kvar att bringa in i sin flock området måste vidgas och spejare sänds ut långt in i VMA träsk. Även om han misstänker att många av hans församlingsbor tror att han är något slags trollkarl och att av ren vidskeplighet fogar sig till kyrkans på bud. Så fortsätter han att förkunna Herrens ord på det heliga språket latin vilket ännu mer bidrar till det mystiska och ingjutet rädsla för Kaplanen (trollkarlen).
Nu var det dags att tränga djupare in i VMA träsk Kaplanen var säker på att det fanns fler ogudaktiga längre ut i vildmarken som behövde frälsas från ondo och hedniska irrläror. Så den här mässan var speciell med importerad rökelse och den guldbroderade Alban och den finaste stolan och mässhaken dessutom var kyrkan prydd med sommarblomster och luktade friskt. Efter att den obligatoriska mässan på latin avslutats började han tala med församlingen om vikten av sprida Guds lära för att hindra djävulens framtåg på jorden. Om de misslyckades kunde även guden bli vred och svepa in hela jorden i den eviga elden. Så det var av högsta vikt att dugliga stigfinnare gav sig iväg längs floderna och sökte efter bosättningar och lade grunden för kartläggningen av området.

anneshsia

Det skulle ta flera år då det fanns en viss rädsla för gå västerut in i vargar samer och skogsmännens rike. Utvecklingen bromsades även av ett naturfenomen. Fördröjningen kom sig av att stignnarna missleddes innan det upptäcktes att Fjällsjöälven och Faxälven hade ett mellanflöde så oavsett vilken flodgren man följde hamnade expeditionerna på samma ställe i nuvarande Texan.

Östibyn (knâsen) Erik Svensson f 1777 började här
efter att ha blivit förvisad för att han gifte sig med pigan.
Berget bakom på bilden är Grubbsvejberget. Knösarna ligger precis utanför bilden till höger.

 Efter åratal passerat  såg någon en stock komma flytande från fel håll i Stenvikstrand det var lösningen och en flotte tillverkades uppströms i Vängelälven och sedan följde manskapet Fjällsjöälven mot väst genom obanad terräng. Det gick ytterligare ett år innan bosättningen vid Långsjön upptäcktes. Skärmytsling uppstod när de försökte ta sig över älven. Och efter som de var få fick de dra sig tillbaka och började undersöka marken på sunnan sidan av älven. Skogbeväxt men med mjuk stenfri jord precis lämplig för uppodling. De märkte sin väg tillbaka och högg in dagsetapper och gjorde omvägar där terrängen var besvärlig. När de kom tillbaka till Resil sent på Hösten var det för sent med vidare eskapader det året men under den vintern förbereddes en nybyggare expedition. En del materiel fraktades i förväg upp till Stenviksstrand där de nu hade en ordentlig  flotte för att ta sig över nästa vår.

Bystugan och Knâsgården

 Tidigt på våren 1492 av guds nåde anlände nybyggarna till Sunnansidan av Långsjön (Sunnansjö). De började omedelbart fälla träd och timra upp de första husen hyggena brändes och korn såddes i askan. De hade även med några getter och en vallpojke som ständig högg ner busk till getterna och samlade löv vilket han buntade i lämpliga träd för vintern. Det var en ordentlig börda med torkade löv som han varje dag bar tillbaka till nyodlingen där getterna stängdes in i en jäla. Getterna mjölkades morgon och kväll. Det var hårt slit och den mat de hade haft med sig tog snart slut. Det fanns gott om vilt och det var alltid något som fastnade i deras fällor så de behövde inte svälta.

Ol'pers å Tina Perssons. Storåkersudden och Hviltegen.
Hvil och Hmul kom hit ca 1490 - 1500

 Året 1496 av guds nåde fanns de bostäder för flera och en ansenlig areal hade odlats upp. Någon enstaka kontakt hade de med människorna på andra sidan älven som alltjämt var misstänksamma mot dem. Så kunde missionären komma och kyrkbygget startade kyrkklockorna som hade varit på väg i ett par vintrar anlände även de. Klockorna var för tunga att klövja så de hade fått släpas på en sorts bår efter dragdjuret. En klocka åt gången det hade blivit många etapper och på en del ställen hade det blivit långa omvägar då terrängen var för oländig. Klockstapel restes först och klockorna hördes snart ringa över bygden. Herrens år 1497 stod kyrkan färdig och Kaplanen från Resil och förstärkning till nybyggarna anlände till invigningen. den speciella importerade rökelsen tändes och guds ord på latin mässades ut för första gången på denna plats.

Björklunds

 Nu har farsoten nått oss sa Hvil där han gick och påtade ibland rovorna. De kommer att växa sig starkare och en dag kommer vi inte att kunna stoppa dem från att komma över vattnet. Vid Oden hemska tanke. Han sände sina två söner att bryta upp mer mark vid fäbodarna det enda de kunde göra var att stå emot så länge det gick och sedan dra sig undan och hoppas på det bästa.
Det ryktades om att de som inte gav upp den gamla vägen hade bränts på bål. Hvil som själv var döpt efter Odens broder kunde inte ge upp sin tro som styrde över odlandet och livet och som han ärvt från sina fäder i många led.

Carl Nilssons

 Det blev inga direkta skärmytslingar med vapen men inkräktarna överöstes med sten varje gång de försökte ta sig över älven. Vis av den näsbrännan stannade nykomlingarna med sina flytetyg precis utom räckhåll och ropade saker om Herren Gud och alla som inte bekände till honom skulle brinna i den eviga elden.

Till slut blev Hvil tvungen att ge sig! De var bara att inse att de inte skulle kunna freda sig när isen lade sig på sjön. Så när skörden var bärgad fraktades allt iväg till fäbodarna vilka nu hade lite mera tegar än tidigare och de skulle nog klara sig där. Det som var tungt klövjades på husdjuren. Till och med de minsta hjälpte till och de ledde var sin get som hade packning på ryggen.

När allt var bortforslat täcktes husen med med Odens förbannelser för att inkräktarna inte skulle kunna utnyttja dem. Även så övergivet fick de spänstigaste stanna kvar och håll liv i elden för att nykomlingarna skulle tro att de var kvar. Ända till första snön föll höll de skenet uppe och så gav de sig iväg en natt för att aldrig mer återvända.
Nya laxfällor byggdes uppströms från Tomasforsen på så sätt utanför inkräktarnas område. Vis av den tidigare nesan så sköttes nu offren till Oden och Frejas på ett altare  högt uppå en bergstopp och det berget döptes av senare generationer till Skrocksåsen. Där de gamla hade hållit till med gammalt skråck.
I herrens år 1532 anlände för första gången en skattmas till Långsjö. I Långsjö hade inkräktarna flyttat kyrkan till platsen för Hivls offersten för att befästa segern. Men vid flytten över älven gick en kyrklocka förlorad i det svarta vattnet och har ännu inte återfunnits.
Skattmasen upptäckte de gamla övergivna husen och undrade vad det var. svaret var Langschö vilket nedtecknades som Landsö ödeby.

När skattmasen kom till nya Langschöbyn hade Hvil för länge sedan farit till Valhall och den yngre generationen sedan länge dolt alla religiösa symboler. Vis av tidigare nederlag spionerade de på nykomlingarna och hade därför satt upp meningslösa kors lite här och där. Även om deras kors mer liknade svärd än kristna kors. Hmul sa det var en förberedelse och det gamla sätter skulle leva vidare men inte så att någon utifrån kunde se det.
Så skattmasen som kom tågande 1532 var han den första främlingen på en lång tid och han talade om en stor hövding Gustav Wasa i något som hette Stockholm och att de skulle betala skatt till hövdingen. Det var ingen som opponerade sig för de beväpnade männen som följe med honom såg ut att mena allvar. Skattmasen döpte om Langschöbyn till Jansjö eftersom Landsö redan var taget. Byborna tyckte att Jansjö lät konstigt och Namnet blev Jangschö i folkmun lite gammalt och lite nytt. Skatt masen med sitt beväpnade följe fortsatte sedan mot Näset i Bodum där det skull finnas en bosättning.
Efter detta fick byn vara ifred en lång tid. Men sedan kom kyrkotvånget, husförhör, skatteuppbördsmän och rotesystemet. I Jansjö rote ingick Johannesberg och Näset, de skulle hålla en man på soldattorpet som kunde kallas in när det behövdes. Jansjö bönderna var skyldig att hålla soldattorpet i stånd och ersätta soldaten när han blev inkallad med en ny i reserv. Alla soldaterna hade samma soldatnamn så om "Lustig" stupade skulle en ny person sändas för att ta hans plats. 1764 utökades rotet och backe ingick i rote 125 även namnet ändrades från Lustig till Mark. Endast ett fåtal återvände och var då befriade från tjänsteplikten. Den siste soldaten i Jansjö rote hade fått ett nytt hus på en ny plats efter att det gamla torpet i Jansjö blivit utdömt. Det gamla soldattorpet flyttades sedan till Nordlanders torpet i den där extrema kurvan på gamla Jansjö-vägen där det fortfarande finns.
Där Kvarnbäcken i Backe rinner under 346 ovan den gamla kvarnen står det nya torpstället fortfarande kvar. Den siste soldaten Olof Petterson Mark f 1869 behövde inte gå ut i krig då Karl VII mönstringssystem avskaffades.
Den Siste Lustig värvades från Värmland då det var slut på krigsföra män i Jansjö rote och deras ruttnande kroppar låg spridda utöver Ryssland, Polen Och Tyskland efter fåfänga meningslösa krig.
Lustig var Jansjö rotes soldatnamn fram till och med 1764

Jordens Undergång

Det är morgon och nattfrosten lyser vit i gräset. Solen har just börjat smeka taknocken på vårt hus och bergens toppar döljer sig i nattens vattenångor.

Jag sitter där och klunkar i mitt morgon kaffe och radion är på lite sådär i bakgrunden. Jag lyssnar med ett halvt öra på den vilket är mera sant för mig än andra då jag har blivit nästan döv på ena örat.

Nåväl! På radion pratar de om en sekt som för andra gången förutspår Jordens undergång det hände jo inte förra gången så de har räknat om till ett nytt datum enligt bibeln  25-28 september då blir det armageddon som det beskrivs i uppenbarelseboken.
Min reflektion är hur lätt och svårt det måste vara att förutspå något sånt. Jag menar att om den här religiösa sekten har rätt finns det ingen kvar som kommer att veta ifall de hade rätt, förutom Gud då som kommer att ha det ganska så ensamt i sin allsmäktighet. Det enda som finns kvar att göra för Gud då är att spela långa schackpartier med djävulen. Men å andra sidan om den religiösa sekten har fel för andra gången. Kommer de då att ge upp eller kommer de att sätta sig ner och granska sina kalkyler för att få fram ett nytt datum?

I Slutet på sextiotalet hade Svenska Mad en teckning "se nedan" som ger en evig lösning på problemet och som samtidig kreerar en viss inkomst. 

Min tolkning av Svenska Mads lösning.