Solen går ner intill Blekamassivet och min Farfar spelar Antonios Ros på Fiolen. Det luktar krig i luften och Jan Björklund i militär paraduniform gör salut till Donald Rumsfeldt. Jag spottar på marken och säger jaså är det dags nu att ni ska förstöra allt. Men de bara flinar åt mig och sätter igång och trycker på en massa röda knappar med rysk varningstext.
Det mullrar i fjärran och jag ser de dödas själar skugga kvällssolens guld glimmande sken.
Det mullrar i fjärran och jag ser de dödas själar skugga kvällssolens guld glimmande sken.
Jag står i Vietnam i Ammunitionsfabrik Nr 1. Maskiner slamrar och rasslar. Långa banor av tråd fräser fram i hög hastighet och jag tänker att det finns nog hopp för mänskligheten. Kan Vietnam som haft krig så många år ställa om en ammunitionsfabrik till produktion av bärkassar till IKEA Då borde hökar och duvor kunna samsas ändå.
Kloka män talar till mig om inälvsfett och margarin. Nguyen som lärde sig att läsa el-ritningar och tala nära nog flytande Engelska på ett år. Säger att det är klart att mänskligheten har en framtid alla är inte lika tomma i huvudet som hökarna. Och Göran Eriksson säger åt mig att bara vi äter vitt inälvsfett och inte det gula som smutsats av diverse fabriksprodukter som kommer det att gå bra.
 |
| Under tiden växer Hanoi med ytterligare några miljoner människor och de kastar alla bort sina cyklar och säger fy med tutande munnar. Unisont kliver de alla upp på var sin Honda Cub och puttrar iväg alla i olika riktningar. En grov slang med bensin kopplas upp mot Paracel öarna och Kineserna hoppar av ilska. |
 |
| Lägg till bildtext |
Jag längtar till Fansipan 3143 m som jag skulle kunna se sanningen där uppifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar