13 April 2011

Ägarhistoria och lite tankar om framtiden.

Backe  4:117 vid Jansjön.

Uppodlat av runt 1870 av Olof Petter Östman född 1843 i Nätra. gift med Anna Ersdotter född 1856
fosterbarn Julia Catarina

Torpet åter till hemmansinnehavaren Hanna Eriksson 1934. Därefter kom torpet i Sundkvist (förmodligen gift med en syster till Hanna Eriksson) ägo fram till dennes död i Sunnansjö När Zakris Lundström (son till Sonja Lundström Hanna Erikssons adoptivdotter)inlöste torpet på aktion av dödsboet.( Det är troligt att denne Sundkvists barn dog i TBC vilket härjade på den tiden).

Zakris avyttrade i början på 70talet torpet sedan till Bo Gustafsson 1924–1984”författare” Stockholm. Noveller som Kungsleden 1962 (filmatiserad), Förrädarna1970, Nedräkningen 1975 etc. .

 

Näste ägare blev Dr. Anders Söderström bosatt i Staffanstorp Vilken på grund av de stora avstånden nästan 1400km på fråga sålde det till mig Jan Anders Westin född 1952 Långsele med anor från Stöde och Jansjö.

Kallas allmänt n annesch och ämnar utveckla torpet i riktning självhushållning turism och kursgård.

 

---

Anneschsia

Bakgrund:

Jag växte upp på mina föräldrars getfarm Knösgården som under sin tid producerade ca 100l mjölk per dag. Gården hade eget mejeri som framställde getcamembert och getmese. När jag efter avslutad utbildning skulle ut på arbetsmarknaden blev det efter några år utlandet och jag har 30 års utlandserfarenhet. 2006 Tyckte jag att det fick vara nog sålde alla tillgångar och vi flyttade hem. 2007 förvärvade vi Backe 4:117 vårt härliga lilla torpställe. Namnet är mitt namn `n annesch och sia = sida Anneschsia.

Min affärs ide är att jag håller på att bygga 8 sommarstugor en liten ladugård och ett servicehus på mitt torpställe. Jag vill ge ett alternativ till en menigslös semester utan innehåll, man ska ha en bra sommar där man känner att man gjort något nyttigt plus att man har lite nya kunskaper i bagaget efter semestern. Vi planerar att ha utbildning i att ta hand om djur och produkter som har direkt anknytning. Vårt mål är att ha en ko, en häst, två getter, 14 höns, 6 ankor och ca 10 kaniner. Vi kommer även att ha kurser i knuttimring och att umgås med vildmark på naturligt sätt.

De som bor på gården ska få lära sig att:

• Slå med lie .
• Vässa skärverktyg.
• Hässja hö.
• Still djuren.
• Mjölka korna och getterna för hand och med maskin.
• Separera, kärna smör, ysta och baka tunnbröd.
• Baskunskaper i grönsaksodling.
• Köra häst.
• Även slakt kan ingå.
• Kontakten med skogen på ett naturligt sätt.
• Råvaror för tillverkning av vardags redskap. Slå en vidja, Finna vattenkällan och tillverka användbara saker av vad man finner i skogen.
• Vi kommer även att lära ut baskunskaper i knuttimring.
• Sågning och fräsning av timmer för timmer hus med solosåg.

(Kurserna kommer att fördelas över året med beaktande av skördetider och sinperiod etc.)

Och andra kringliggande kunskaper i skötseln av torpet. Min idé är att ha så få djur som möjligt för att det ska finnas tid över för allt som är runt omkring och att deltagarna ska ha tid att både lära sig och ha ledigt. Om man kan få till en optimal blandning mellan arbete och rekreation med bad och skogspromenader till intressanta platser i närområdet.

Stugorna kan naturligtvis även användas i rent uthyrnings syfte när de inte är belagda för kurser. Då de genom sitt läge är attraktiva som ferie och rekreations objekt. Närheten till Landsombergets skidanläggning, Rossöns skidstadion, Rossöns golfbana, Backe sporthall, Vandringsleder på Jansjövidda, otaliga fiskevatten och ett väl utbyggt system av skoterleder gör möjligheterna till frisksport och friluftsliv intagande.

---

Våren i antågande och fjolårets projekt tinar fram efter hand arbetet fortsätter. 

Ljugarbänk

Servicehus med toaletter, dusch och tvätt.

Infiltreringsanläggningen som frös fast.

Grävaggregat med stilettfattning.

Källare från 2010 gjord med en 7,5 m lång 2.4 m diameter
ståltank inköpt för 500 Kr.

Maskin ombyggd till gårdssåg och snickarstuga

Timmer upplägg och inmatning

Avrullningsbord

M7 såg med timmerfräs

Snickarstugan

Gäststuga?

För sommarens splasch

Från -30C till + 90C på 45 min

Solnedgång över Blekamassivet

Tomatplantorna väntar på sittväxthus

Djurrätt

Till en viss grad kan jag förstå djurrättsaktivisternas frustration men helt kan jag inte hålla med. Deras filosofi ar inte baserad på något hållbart levnadssätt utan baseras på känslor gentemot de gulliga djuren. Det är helt riktigt att på många gårdar behandlas djuren som skit och det är även så att andra gårdar har rent och snyggt och sköter om sina djur därför att de tycker om dem. Det är när djuren blir en simpel siffra en ekonomisk faktor som vi börjar bli riktigt känslolösa och rätt ut farliga för både djuren och oss själva.

En självhushållnings gård som sköts med förstånd där man tar tillvara allt och inget går till spillo är den optimala gårdsformen i alla hänseenden då den inte behöver vare sig gifter eller konstgödning. Den ensidiga vegetariska farmen kommer att successivt minska sitt humuslager och måste komplettera genom anskaffning av gödsel. Idag förstörs tyvärr mänsklig gödsel istället för att föra den tillbaka till kretsloppet. I vår moderna infrastruktur blandas avträdet med kemikalier från tvätt disk och städ och blir på så sätt obrukbar. Dessutom använder vi en hel del mediciner som inte är biologiskt nedbrytbara.

I John Seymours bok Självhushållning beskriver han en gård där allt utnyttjas optimalt. Detta kräver mycket arbete och stor dedikation men ger tillbaka en ytterst tillfredsställande livsstil. Personligen tror jag som Seymour att det är svårt att klara sig utan kon som producent av matfett ost mjölk och socker. Inte minst producerar kon stora mängder högkvalitativ gödning som är en del av kretsloppet. I en del rapporter om miljön ser man att det alstras stora mängder koldioxid från jordbruk och speciell vid djurhållning detta är något som inte är helt korrekt. Om kossorna ingår i kretsloppet skapas ingen extra koldioxid utan det som kommer ut går runt så att säga. Det extra kväve som behövs i vallen tillförs genom att använda extra insådd av klöver i vallen och ärtor sädesåkern. Alltså det behövs ingen jättefabrik som tillverkar kvävegödsel och förbrukar fullständigt kopiösa mängder av elenergi.

Nu är det inte helt lätt att få tag i den här boken men den går dock att låna på biblioteket.

Mitt råd till aktivisterna är att tänka mer på helhetsbilden och angripa på de sjukaste punkterna. Det är inget fel att ha djur om behandlar dem på ett värdigt sätt.

Projekt Åmöga

Sjöranunkel (Ranunculus lingua) Finns sparsamt i södra Sverige och på ett fåtal platser i Norrland.

Från:

REFERENSLISTA TILL VILLKOR D.2: FRÅN VATTENKRAFTSUTBYGGNAD ”ORÖRDA” VATTENDRAG

Värdefulla vatten utifrån naturvårdssynpunkt

Kan vi läsa följande:

Sävarån med sjöar, bla Lill- särskilt värdefullt Oreglerad mindre skogsälv, väsentligen opåverkad. Gott bestånd av flodpärlmussla samt föryngring och Storsävarträsk av flodpärlmussla, lax, gul svärdslilja, ävjepilört, sjöranunkel (nordlig utpost). Utter.

Sävaråns etablering utanför Umeå är på samma bredgrad som Lidtjärnberget norr om Backe där det finns en livskraftig etablering av sjöranunkel i ån mellan Djuptjärn och Östra – Jansjön. Vilket gör att denna etablering blir en nordlig utpost som dessutom ligger på högsta havslinjen nu 212 meter över havet. Etableringens läge gör den mera intressant då den på vår breddgrad inte sprids genom frön utan genom spridning av växtdelar nedströms. Det är därför troligt att etableringen har skett direkt efter istiden när det var en varmare period.

Sjöranunkel (Ranunculus lingua) även kallad Åmöga är en ört i Ranunkel släktet den påminner om smörblomster och är kraftigt giftig. Den är den största av våra Ranunkelväxer och perenn. Blommar från juli till augusti men bär inte frukt på våra breddgrader.

Beskrivning av området

Området utgörs av utrinningsgrusåsar från inlandsglaciären. Åsryggarna höjer sig upp till 20 meter över sjönivån och sträcker sig i ett område mellan Långvattnet och Rossön. Området är rikt på fornlämningar som stenålders bosättningsplatser, fångstgropar och en känd ockramålning mystiska korset. En rastplats har byggts vid den gamla flottardammen och på åns norra bank har man gjort en körväg på 1940talet då de körde kastved till järnvägen. Det märkliga är att med den mänskliga aktivitet som funnits i området har Sjöranunkeln överlevt och frodas.

Risker mot beståndet

Sly beväxningen i närområdet vilken hölls tillbaka vi flottningen har gjort att det finns tillräckligt med mat för bävern att etablera sig det är troligt att en höjning av vattnet skulle på sikt skada etableringen. Det är även populärt att gräva ut kanaler och åar vilket om det görs på ett oaktsamt sätt även skulle skada beståndet.

Åtgärdsprogram

v  Beståndet bör snarast registreras och skyddas Latitud 63°50'24.89"N Longitud 16°26'43.74"O.

v  Närområdet bör gallras och kvarvarande träd förses mer gnagarskydd.

v  Rastplatsen rustas upp, resterna av flottardammens spelvinsch som nu ligger i vattnet fraktas bort.

v  Ett informationsplakat vid rastplatsen för att informera om högstahavslinjen och i huvudsak om sjöranunkeln.

v  En ny stig anordnas från Jansjöns järnvägsstation vilket kortar ner avståndet med ca två – tre kilometer.

v  Stigen förs till på informations tavlor för Gångstigarna Jansjö vidda då det blir en ny åtkomstpunkt till det området.

v  Ett informationsplakat för Jansjö vidda området sätts upp vid Järnvägsstationen.

v  Parkeringsplats/mötesplats vid stigstarten i kurvan före Järnvägsstationen som är i privat ägo vilket bör respekteras.

v  Informations dag för skolor i området kanske man kan få tag på någon botaniker 

Tänk om

Hus fasad lämnad åt sitt öde efter långa krig "Angola"

Titelns dubbelmening är avsiktlig och jag kommer att försöka belysa båda aspekter i denna essä.

Hur tänker vi egentligen om den annalkande katastrofen.

Precis som före andra världskriget då många trodde att krig var en omöjlighet och promenerade omkring i sandaler och pratade esperanto, vi kan idag se liknande tendenser i samhället. Det verkar som om ingen ser den faktiska attitydskärpningen och hur främlingsfientligheten växer på ett skrämmande sätt i inte bara vårt samhälle utan faktiskt på en global basis. Det är från barns munnar som sanningen ska komma och när man hör en 12åring uttala sig om invandrare ”som bara kommer hit och tar för sig utan att behöva göra något” då har vi nått långt. Den allmänna och totala empatilösheten i samhället och det är skrämmande hur man kan negligera andra personers svårigheter och avfärda allt ansvar. För jovisst har vi ansvar för andra även om de är främlingar och vi har ansvar för de mobbade i skolan och på arbetsplatser. När och om vi inte tar ansvar då rättfärdigar vi själva basen för iden om krig. I krig är det rätt att stjäla andras tillgångar att förtrycka andras åsikter och att mörda. I kapitel 6.4 i regeringens Ransonering och prisregler i krig kan vi läsa om förberedelserna till det kommande kriget. Den av de viktigaste baserna i vår existens är matförsörjningen tyvärr visar utredningen en fullständigt flummig inställning till mat.  Jag citerar ”fokus måste ligga på att producera kvantitet – kalorier – snarare än kvalitet – exempelvis i form av mångfald – och att ställa om från animalisk till vegetabilisk produktion” till sedan gör man ett överslag hur stor areal man behöver för att försörja alla i stockholmsregionen med 3,5 kilo potatis per dag. I det ögonblicket har man glömt att vi inte kommer att ha tillgång till Diesel, NPK gödsel och att befolkningen i stort inte är vegetarianer. Filmen Soylent green kommer i åtanke där maten produceras med hjälp av algodlingar där man använder de döda som näringsämne.

Vad gör vi om kriget kommer eller när det så oundvikligt kommer.

Vi behöver tänka om för när traktorena stannar, kommer vi att bli tvungna att övergå till hästkraft och manuell arbetskraft. Här skulle man kunna tänka sig att man satsar medel för att vidareutveckla förnyelsebardriven teknik som tillexempel bättre redskap för hästar. Vi vägrar inse att oljan tar slut, före den är slut, vi vägrar även inse att både fosfor och kalium kommer att ta slut och att kväve med gängse produktions metod kommer att bli för dyr. Det enda tänkbara alternativet är växelbruk med tillvaratagande av all mänsklig avföring som gödseltillskott (purduett). Om tittar på hur man systematiskt lagt om jordbruksproduktionen till den fossildrivna, högmekaniserade och konstgödslade produktion får man en slags varningsklocka som ringer ”hur länge till ”. Att vi idag bara brukar 2/3 delar av vår åkerareal och att vi idag har fler hästar än vi någonsin haft i Sverige innebär att stora arealer används för foder till dessa hästar som endast fungerar som leksaker istället för som tidigare nyttodjur. Detta ger oss ytterligare en bit i frågan varifrån kommer vår mat egentligen. Vi hade 2008 hade vi 524 780 får i Sverige vilket är den enda jordbrukssektor som ökar i alla andra sektorer minskar både antalet djur och djurhållare. Möjligen är det för att det med landskapsvårdsstödet blir ett sätt att hålla åkerarealerna fria från igenväxning. Får i sig producerar ull och kött både ullen och köttet saknar egentligen kommersiellt värde då större delen av våra kläder är av syntetfibrer och köttet betingar ett lågt pris. Om man jämför ett får med en mjölkget så konsumerar fåret nästan 4 gånger mera foder dessutom är fårets mjölkmängd försumbart liten.  Om man jämför med grisar så behöver de mindre arealer växer fortare och producerar mera kött.

Om vi skulle summera vår jordbrukssituation i dag så är den underutnyttjad och felinriktad där man inte har den minsta tanke på självförsörjning och förnyelsebarhet. I stort sett all vår mat importeras från andra länder där lönenivån är lägre, miljökraven mer flexibla och skatten lägre.  Vi har blivit ett överlägset folk som inte har en gnutta matjord i fickorna utan går med huvudet uppe bland molnen och förväntar oss att allt fixar sig.

Det är ett absolut existenskrav, att vi idag börjar vidareutveckla den lilla gården med växeljordbruk och att vi redan nu börjar bygga om våra tätorter för att tillvarata den mänskliga avföringen till gödseländamål. Och om vi ska ha kvar jordbruksstödet så ska vi satsa det på ett rationellt förnyelsebart jordbruk utan konstgödsel, gifter, onaturliga grödor, genetiskt oetiska husdjur och fossila bränslen.

Försök göra något som inte bara känns bra utan även smakar bra.

Visdomsord från ett nästan utrotad folk

http://www.youtube.com/watch?v=g7cylfQtkDg  (del 1)
http://www.youtube.com/watch?v=tqfvUA2vRAM  (del 2)
http://www.youtube.com/watch?v=9piIziXU9RE  (del 3)
http://www.youtube.com/watch?v=Z57zs_Q67Ng  (del 4)
http://www.youtube.com/watch?v=2BqJMwKZdyE  (del 5)

Projekt Anneschsia

Manuell degrörare

Bakgrund:

I skenet av den stundande ”Oil peak” och ”Fosfor peak” har jag funderat ifall det kanske finns plats för kursverksamhet i självhushållning.
Den av det moderna samhället så hyllade mekaniseringen av jordbruket är till 100 % baserat på billig tillgång på fossila kolbaserade bränslen och icke förnyelsebara fosfat och kalium reserver. Kvävet i NPK gödningen kommer från luften och kräver 1 liter olja per kilo eller motsvarande i kW, det är alltså en så energikrävande process att vi inte kan räkna med att ha en ekonomiskt användbar till gång av kväve över huvud taget. Vad det gäller fosfat och kalium reserver är de på väg att ta slut medan förbrukningen ständigt ökar.

I det gamla beprövade växelbruket kom kvävet från baljväxter och klöver medan fosfaterna kom från natur gödsel inkluderat mänsklig gödsel. Idag kommer gödseln från ett jättebamsemaskineri där man inte utelämnar någon som helst möda på att med propaganda nedgöra andra alternativ då alternativen skulle inverka negativt på vinsten.

När jag växte upp var fortfarande växelbruket ett alternativ trots att kvävegödseln hade börjat göra sitt intåg. Kvävegödseln gav snabba och stora skördar men juverinflammationer hos boskapen ökade vilket bara det gjorde att många bönder fick göra sig av med sina djurbesättningar utan att man satte detta samband med de nya metoderna. Möjligen är det så att en växt behöver en bestämd tid för att utvecklas på rätt sätt och att den om den växt för fort blir känslig för mögel vilket är en bidragande orsak till juverinflammation hos boskap.

Nåväl det gamla systemet fungerade uppenbarligen men krävde mer arbetskraft än det moderna. Nu står vi iför en abrupt omvälvning där priset på bränsle och gödsel kommer att tvinga fram radikala ändringar i vårt sätt att leva. Obs! Jag säger inte att det var bättre förr utan det gamla systemet var bättre och kan vidareutvecklas. Vi ska även ha i åtanke att i stort sett all mat vi äter är importerad, att 1/3 av Sveriges jordbruksareal ligger för fäfot och att ytterligare en stor del brukas lågintensivt med stöd av olika landskapsvårdande åtgärder.

Inriktning med kursverksamheten:

Det som vi vill förmedla är inte en livsstil eller en färdig paketlösning för framtiden. Vi vill förmedla baskunskaper i förlorade hantverk och metoder runt 50talets självhushållning och att ge en praktiskt inriktad utbildning runt dåtidens hantverk. Javisst kan man se på en film hur man gjorde men det ger inte de kunskaper som gör att man själv objektivt kan utvärdera eller utveckla metoden.

Meningen är att efter att ha genomgått kurserna i sin helhet ska man ha en insyn i hur man bygger ett hus i timmer och hur mycket arbete som det innefattar. Kursdeltagaren ska även ha en inblick i husdjursskötsel i liten skala och hur man tillvaratar de produkter som gården kan ge. Jag vill här poängtera att vi inte kommer att ha renodlade tidsmässiga kurser utan kommer att använda en blandning av nytt och gammalt för att man själv ska kunna utvärdera vad som är görligt.

Eftersom mycket av arbetet på en sådan här gård är säsongs betonat kommet kurserna att indelas i tid mycket efter bondepraktikan. Vi kommer att utveckla kurspaketen eftersom och deltagarna kommer att ha chansen att delta i de uppbyggnadsskeden som de anser är intressanta. Vi ser därför fram emot att möta våra kursdeltagare i olika teman under en längre tidsperiod under vilken vi tillsammans utvecklar vårt vetande och kursmaterialet.

Vi vill även skapa goda kontakter som kan upprätthållas för framtiden så att nya idéer kan spridas bland intresserade.

Vi på den lilla gården Anneschsia tar tacksamt emot idéer och förfrågningar (skriv till oss).

Vi vill dela framtiden med er.

Anders, Kim och Janne

Anneschsia huvudbyggnad

Huvudbyggnad Annersia Lidtjärnberget.

Huset är placerat på den plats där det ursprungliga huset var placerat. Huset är byggt för att maximera utsikten och genom sin utformning ge ett naturligt vindskydd på verandan. Taknockarna är gjorda med Asiatisk inflytande och ger in sin utformning ett intryck av en blandning mellan Asa stil och Buddistisk stil.

Huvudbyggnaden består av en länga av tre hus. Bostadshus pannrum/tvättstuga och biobränsleförråd. Huskropparna är förbundna med överbyggda gångvägar. Gångvägarna gör att man oavsett väder har tillgång till de övriga byggnadsdelarna utan större åthävor. Separeringen av pannrummet från byggnaden är i första hand för att slippa röklukt i huset när man tänder pannan då det ofta uppstår ofrivilliga puffar. I andra hand är det för att få huset så tyst som möjligt utan fläktar och annat slammer.

Invändigt består huset av ett stort rum med full takhöjd vilket fungerar som kök, vardagsrum och matsal.

Den rymliga vinterträdgården med sina panoraman fönster bjuder på ett dagligt skådespel influerat av årstidernas skiftningar. Att göra den här delen till en fullvärdig del av huset var inte planerat från början utan växte fram under utvecklingsskedet.

Resultatet höjde husets helhetsbild och gör dessutom själva huset med dynamiskt och användbart i jämförelse med om det skulle ha varit som ett separat rum. Huset har 4 sovrum av vilka ett används som TV rum och ett som gästrum. Under uppförandet funderade vi på att ha badrum i anslutning till master sovrummet men valde bort det och utökade istället garderobsutrymmet.

Eftersom vinden oftast är motsols och sveper ner från Bleka över den 7 km långa Jansjön har huskroppen getts en ca 30˚ vinkel där man i stort sett alltid har lä och sol fram till ca kl 19.00 med en fantastisk solnedgång över Jansjön. Jag har personligen fått uppleva dagar med stark vind och värmande sol när man sitter i den vindstilla vinkeln redan i marsmånad då de första änderna börja komma nere i viken.

Huset i sig är byggt i senvuxen tall vilken sågats och frästs till 8” x 10” timmer. Jag har själv gjort ritningarna på huset och stommen har tillverkats och monterats av Östanbäcks timmer hus i Junsele. Huset stod färdigt för inflyttning i början på 2008 förutom köksinredning och badrumsinredning som monterades efter hand.

Det är bara två innerväggar i huset som inte är timmer annars är det rena snygga timmerväggar både inne och ute. Utsidan av huset har en huggen profilering på timret vilket förutom behandling med träolja har fått behålla sin naturliga färg. Energiberäkningarna ligger väl inom gränserna med 8” tjocka väggar och treglasfönster. Som takbeläggning valde vi betongtegelpannor dels för utseendets skull men även för viktens skull då man på så sätt ökat trycket på väggarna och teoretiskt minskar ofrivilligt drag genom spänningar i timret. Viss efterdrevning har i utförts men huset håller värmen bra även när temperaturen ute sjunker under - 40 C˚ och Δ t ≥ 60 C˚.

Grunden till huset är en torpargrund med gjuten sockel vilkens enda nackdel är att man måste täppa till ventilationen på senhösten och komma ihåg att öppna upp på vårvintern.

Huset har fungerat bra även om man alltid skulle kunna ändra på en del smärre detaljer ifall man fick chansen att gör om projektet från början.

Anders Westin

Lidtjärnberget den 21 januari 2011