Av våra fina silkeshöns och Rhode Island red blev intet kvar efter ett besök av en mink. Totalt dödade den 17 höns och en ankunge. Minken togs till Sverige på 1920talet från nord Amerika och utplanterades för att göra pälsar till fina damer på Öster-malm. Ända in på 1960talet fanns det minkfarmar i Sverige men som tur är finns de inte kvar längre.
Från jägarförbundet rapporteras att minken är på tillbaka gång och vår egen utter är på framgång. Uttern som vi nästan tog bort genom att använda kvicksilver i allt möjligt som tex. betat utsäde. Kvicksilvret i i insjö fisken blev så högt att fisk från många sjöar stämplades som otjänlig som människoföda. Detta hjälpte dock inte uttern som äter i huvudsak fisk. Den förhatlig minken som äter råttor, fågel ägg, småfåglar, fågel ägg och mina höns, var inte lika sårbar på grund av den varierade födan och tog då utterns plats. Jag har fortfarande några Brahma höns kvar och några ankor, så vårens nykläckta kull kommer att ha lite sällskap. På minken väntar fällor och fler mer effektiva fällor ska byggas.
Under tiden kom det en del celebra besök.
 |
| Grus grus "trana" |
 |
| Branta leucopsis "vitkindad gås" |
 |
| Acanthocinus aedilis "timmerman" |
 |
| Och en skrämmande vacker solnedgång |
 |
Bleka längst bort i mitten Landsomberget till vänster
och Skråcksåsen till höger. |
