En essä om livet.

Trientalis europaea

Om sommaren när solen värmer och små stjärnor tänds i de mörkaste av skogens vrår. Och när små, små bara barnafötter trultar runt i ängens gräs. Då fylls bröstet fullt av livsglädje och det känns som inget ont någonsin kan ske.  

När vi går i vår barndoms trakter och vi känner att våra förfäder är med oss i tidens ström. Vi går på stigen över berget kan vi ana forntidens kujk efter ko och get. De snälla korna och busiga getterna som letade svamp, hö och spröda löv ur skogens famn. Vi anar Rosas koskälla klämtade lite dovt i fjärran genom skogen tät av tall och gran. Ett stilla dis från förr höjer sig över bärriset och björnmossans mjukt välvda kullar.

Vittrornas andar dansar över kallkällans klara friska vatten. Inget spräcker kallkällans blanka mörka spegel, där det sägs att man sin egen själ kan sköna, om man skådar ner genom vattnets mörka grund.

Vi har för brottom och vi skyndar på vi måste fram innan klockan blivit två.  Mobilen plingar och du tänker ganska irriterat att ”va dumt allt jag glömt den på”.

 Sommarens första gädda den var inte stor och i valet och kvalet om att släppa den tillbaks. Så känner du en oemotståndlig längtan efter gädda kokad med kryddpepparkorn och smörsås och mos därtill.

Esox lucius

Vi glömmer lätt det som skogen ger. Svamp, lingon, blåbär, hallon, myrbär, fisk, vilt och mer därtill. Men när man i affärens lutkonditionerade svalka stiger in är allt detta raskt förglömt.
Vi handlar då något som kallas lingon och endast har fyra procent lingon resten ja det är något annat på vilket namnet jag förträngt.

Men nu ligger vintern tung över gård och stad allt under snöns tunga täcke. Ingen blomma lyser nu glad in i vårt trista sinne. Snökristallerna gnistra som den renaste diamant och solen står lågt under tall och gran.

Mörkrets svarta sammet sveper oss tätt omkring när tidigt om morgonen till arbetet vi far. Och när dagens ”dont” har nått sitt slut och Kung Bore stigit ut och i sin svarta sammetsmantel svept oss in.  I mörkret vi vandrar hem och förvånade över vart dagen farit samtidigt som vi undrar över tider som varit.

Sakta släpper vinterns köld och dagen blir längre och längre. Takdroppet gnistrar i solens sken och snart har sommaren åter segern vunnit. Småfåglar kvittrar på varje liten gren och små stjärnor tänds i skogens djup för att lysa djupt in i vinterfrusna själar och sinne.

Var nu givmild i sommarens behag och dela med dig av det goda det som du ger kommer alltid åter och fler hjälper dig att i vintermörkrets tristessen bära. 

Jul i Tomteskogen i horisontell sol.

I dag är dagen några minuter längre och mörkret börjar släppa Ljuset är på sitt triumferande återtåg.

Natten är så lång och dagen så kort behövs  månens ljus för trösta människors längtan.
Som en andra dag kommer månen så klar och i sin spegel visar den solens trängtan.

 

I den mörkast natt tassar tomten fram så tyst.
Inte ens barnen hör det minsta lilla knyst. 

Under kvistar och grena ligger björnen i sitt id med drömmar om sommar och sol.
Den svävar i drömmar om myror, tussilago  och alla bär den åt i fjol.

 God Jul 

Och 

Gott nytt år!

Den gamla björken sträcker sin grenar mot skyn
Förtvivlat efter de få solstrålar som når ner till byn

I lilla röda  stugan vid sjön hänger näten på spiken.
Då minns det med glädje sommarens vågor in i viken

På Stor-Jansjön ligger en kudde av bomull så mjuk
Vid Skrocksåsens fot är det någon som bäddat sitt eget stuk. 

Inte precis salighetens ö
som ligger i Jansjö

Solens strålar sträcks ut  horisontellt mot ljuset de sträva
när skuggorna famlar och försöker dem kväva.

Den röda stugan i skogens kant står så tyst och kall i tidens gång.
Men kanske till sommaren  blir det mera liv  och fågelsång.

Litjärnberget freezes over winter time has come.

At first there come  some snow

The ice started freezing from the shores 

An than on the 19/11 2015 the hole lake froze over and the the long underwear's season has officially begun.

Fox Hunt

Langsunnbergä som det vanligtvis brukar se ut. När kyrkan kom på plats i Backe i början av 1500 talet (Före 1534). Då rodde Jansjöborna över sjön till Sanna där de sedan gick längs Nordstabotten och ån ner mot Backsjön för att komma till kyrkan. Stigen gick längs ett långt sund och därav kom namnet Långsundberget.
Jag tänker mig att namnet Backe kommer av att det är två sjöar Långsjön (Fjällsjön nyare namn) och Backsjön (Baksjön den bakaför) därav namnet Backe.

Vy mot Blekamassivet Samernas naturliga väg in i området och över Jansjön.
JANSJÖDÖRA

Fikaplatsen vid stranden

Utsikt från fikaplatsen mot Blekamassivet

En flygande start?

Solens strålar orkar ännu  bryta morgonens kyla

Natten har varit kall

Vem har sagt att träd ska växa rakt uppåt

Bitar av trä från en svunnen tid

Och så lyckas jag skjuta (fota) Mickel. Det är länge sedan jag sålde mina bössor.
Jag frågar mig varför skulle jag någonsin vilja skjuta ett vilt djur.

Det är verkligen stiliga djur

Jansjö (Langschö)

Den här historien börjar en dag i slutet av 1400:talet på en udde i Faxälven utmärkt med Resil på Magnus Olaus Carta Marina 1939. Kartan trycktes i på uppdrag i Neapel efter 12 års undersökningar av den i Sverige siste katolske ärkebiskopen Olaus Magnus. Här ska man noga notera att Resil ligger precis i kanten av kända områden och att västerut breder det ökända VMA träsk ut sig som en stor vit fläck på kartan.

Det är söndag morgon och Kaplanen känner sig nöjd klocktornet står längst upp på nipan och ringer ut kallelsen till söndagsmässan. Det har varit motigt på alla möjliga sätt men äntligen står Kapellet på plats den enda av sitt slag i den här bygden. Kalk hästtagel och natursten är inget enkelt att arbeta med så kyrkovärdarnas hårda nypor har fått övertala arbetarna att inte stanna upp i onödan. De tjocka vitkalkade väggarna och den kraftfulla dörren imponerar på vem som helst.
Kaplanens långa kappa sveper efter marken och ger intryck av att han svävar fram. De som bor i närområdet övertalades först att gå med i kyrkan sedan hade kyrkvärdarna fått leta allt längre bort och släpat., övertalat och skrämt alla de hittat till kyrkan. Kaplanen är övertygat om att det inte finns bebyggelse i närheten kvar att bringa in i sin flock området måste vidgas och spejare sänds ut långt in i VMA träsk. Även om han misstänker att många av hans församlingsbor tror att han är något slags trollkarl och att av ren vidskeplighet fogar sig till kyrkans på bud. Så fortsätter han att förkunna Herrens ord på det heliga språket latin vilket ännu mer bidrar till det mystiska och ingjutet rädsla för Kaplanen (trollkarlen).
Nu var det dags att tränga djupare in i VMA träsk Kaplanen var säker på att det fanns fler ogudaktiga längre ut i vildmarken som behövde frälsas från ondo och hedniska irrläror. Så den här mässan var speciell med importerad rökelse och den guldbroderade Alban och den finaste stolan och mässhaken dessutom var kyrkan prydd med sommarblomster och luktade friskt. Efter att den obligatoriska mässan på latin avslutats började han tala med församlingen om vikten av sprida Guds lära för att hindra djävulens framtåg på jorden. Om de misslyckades kunde även guden bli vred och svepa in hela jorden i den eviga elden. Så det var av högsta vikt att dugliga stigfinnare gav sig iväg längs floderna och sökte efter bosättningar och lade grunden för kartläggningen av området.

anneshsia

Det skulle ta flera år då det fanns en viss rädsla för gå västerut in i vargar samer och skogsmännens rike. Utvecklingen bromsades även av ett naturfenomen. Fördröjningen kom sig av att stignnarna missleddes innan det upptäcktes att Fjällsjöälven och Faxälven hade ett mellanflöde så oavsett vilken flodgren man följde hamnade expeditionerna på samma ställe i nuvarande Texan.

Östibyn (knâsen) Erik Svensson f 1777 började här
efter att ha blivit förvisad för att han gifte sig med pigan.
Berget bakom på bilden är Grubbsvejberget. Knösarna ligger precis utanför bilden till höger.

 Efter åratal passerat  såg någon en stock komma flytande från fel håll i Stenvikstrand det var lösningen och en flotte tillverkades uppströms i Vängelälven och sedan följde manskapet Fjällsjöälven mot väst genom obanad terräng. Det gick ytterligare ett år innan bosättningen vid Långsjön upptäcktes. Skärmytsling uppstod när de försökte ta sig över älven. Och efter som de var få fick de dra sig tillbaka och började undersöka marken på sunnan sidan av älven. Skogbeväxt men med mjuk stenfri jord precis lämplig för uppodling. De märkte sin väg tillbaka och högg in dagsetapper och gjorde omvägar där terrängen var besvärlig. När de kom tillbaka till Resil sent på Hösten var det för sent med vidare eskapader det året men under den vintern förbereddes en nybyggare expedition. En del materiel fraktades i förväg upp till Stenviksstrand där de nu hade en ordentlig  flotte för att ta sig över nästa vår.

Bystugan och Knâsgården

 Tidigt på våren 1492 av guds nåde anlände nybyggarna till Sunnansidan av Långsjön (Sunnansjö). De började omedelbart fälla träd och timra upp de första husen hyggena brändes och korn såddes i askan. De hade även med några getter och en vallpojke som ständig högg ner busk till getterna och samlade löv vilket han buntade i lämpliga träd för vintern. Det var en ordentlig börda med torkade löv som han varje dag bar tillbaka till nyodlingen där getterna stängdes in i en jäla. Getterna mjölkades morgon och kväll. Det var hårt slit och den mat de hade haft med sig tog snart slut. Det fanns gott om vilt och det var alltid något som fastnade i deras fällor så de behövde inte svälta.

Ol'pers å Tina Perssons. Storåkersudden och Hviltegen.
Hvil och Hmul kom hit ca 1490 - 1500

 Året 1496 av guds nåde fanns de bostäder för flera och en ansenlig areal hade odlats upp. Någon enstaka kontakt hade de med människorna på andra sidan älven som alltjämt var misstänksamma mot dem. Så kunde missionären komma och kyrkbygget startade kyrkklockorna som hade varit på väg i ett par vintrar anlände även de. Klockorna var för tunga att klövja så de hade fått släpas på en sorts bår efter dragdjuret. En klocka åt gången det hade blivit många etapper och på en del ställen hade det blivit långa omvägar då terrängen var för oländig. Klockstapel restes först och klockorna hördes snart ringa över bygden. Herrens år 1497 stod kyrkan färdig och Kaplanen från Resil och förstärkning till nybyggarna anlände till invigningen. den speciella importerade rökelsen tändes och guds ord på latin mässades ut för första gången på denna plats.

Björklunds

 Nu har farsoten nått oss sa Hvil där han gick och påtade ibland rovorna. De kommer att växa sig starkare och en dag kommer vi inte att kunna stoppa dem från att komma över vattnet. Vid Oden hemska tanke. Han sände sina två söner att bryta upp mer mark vid fäbodarna det enda de kunde göra var att stå emot så länge det gick och sedan dra sig undan och hoppas på det bästa.
Det ryktades om att de som inte gav upp den gamla vägen hade bränts på bål. Hvil som själv var döpt efter Odens broder kunde inte ge upp sin tro som styrde över odlandet och livet och som han ärvt från sina fäder i många led.

Carl Nilssons

 Det blev inga direkta skärmytslingar med vapen men inkräktarna överöstes med sten varje gång de försökte ta sig över älven. Vis av den näsbrännan stannade nykomlingarna med sina flytetyg precis utom räckhåll och ropade saker om Herren Gud och alla som inte bekände till honom skulle brinna i den eviga elden.

Till slut blev Hvil tvungen att ge sig! De var bara att inse att de inte skulle kunna freda sig när isen lade sig på sjön. Så när skörden var bärgad fraktades allt iväg till fäbodarna vilka nu hade lite mera tegar än tidigare och de skulle nog klara sig där. Det som var tungt klövjades på husdjuren. Till och med de minsta hjälpte till och de ledde var sin get som hade packning på ryggen.

När allt var bortforslat täcktes husen med med Odens förbannelser för att inkräktarna inte skulle kunna utnyttja dem. Även så övergivet fick de spänstigaste stanna kvar och håll liv i elden för att nykomlingarna skulle tro att de var kvar. Ända till första snön föll höll de skenet uppe och så gav de sig iväg en natt för att aldrig mer återvända.
Nya laxfällor byggdes uppströms från Tomasforsen på så sätt utanför inkräktarnas område. Vis av den tidigare nesan så sköttes nu offren till Oden och Frejas på ett altare  högt uppå en bergstopp och det berget döptes av senare generationer till Skrocksåsen. Där de gamla hade hållit till med gammalt skråck.
I herrens år 1532 anlände för första gången en skattmas till Långsjö. I Långsjö hade inkräktarna flyttat kyrkan till platsen för Hivls offersten för att befästa segern. Men vid flytten över älven gick en kyrklocka förlorad i det svarta vattnet och har ännu inte återfunnits.
Skattmasen upptäckte de gamla övergivna husen och undrade vad det var. svaret var Langschö vilket nedtecknades som Landsö ödeby.

När skattmasen kom till nya Langschöbyn hade Hvil för länge sedan farit till Valhall och den yngre generationen sedan länge dolt alla religiösa symboler. Vis av tidigare nederlag spionerade de på nykomlingarna och hade därför satt upp meningslösa kors lite här och där. Även om deras kors mer liknade svärd än kristna kors. Hmul sa det var en förberedelse och det gamla sätter skulle leva vidare men inte så att någon utifrån kunde se det.
Så skattmasen som kom tågande 1532 var han den första främlingen på en lång tid och han talade om en stor hövding Gustav Wasa i något som hette Stockholm och att de skulle betala skatt till hövdingen. Det var ingen som opponerade sig för de beväpnade männen som följe med honom såg ut att mena allvar. Skattmasen döpte om Langschöbyn till Jansjö eftersom Landsö redan var taget. Byborna tyckte att Jansjö lät konstigt och Namnet blev Jangschö i folkmun lite gammalt och lite nytt. Skatt masen med sitt beväpnade följe fortsatte sedan mot Näset i Bodum där det skull finnas en bosättning.
Efter detta fick byn vara ifred en lång tid. Men sedan kom kyrkotvånget, husförhör, skatteuppbördsmän och rotesystemet. I Jansjö rote ingick Johannesberg och Näset, de skulle hålla en man på soldattorpet som kunde kallas in när det behövdes. Jansjö bönderna var skyldig att hålla soldattorpet i stånd och ersätta soldaten när han blev inkallad med en ny i reserv. Alla soldaterna hade samma soldatnamn så om "Lustig" stupade skulle en ny person sändas för att ta hans plats. 1764 utökades rotet och backe ingick i rote 125 även namnet ändrades från Lustig till Mark. Endast ett fåtal återvände och var då befriade från tjänsteplikten. Den siste soldaten i Jansjö rote hade fått ett nytt hus på en ny plats efter att det gamla torpet i Jansjö blivit utdömt. Det gamla soldattorpet flyttades sedan till Nordlanders torpet i den där extrema kurvan på gamla Jansjö-vägen där det fortfarande finns.
Där Kvarnbäcken i Backe rinner under 346 ovan den gamla kvarnen står det nya torpstället fortfarande kvar. Den siste soldaten Olof Petterson Mark f 1869 behövde inte gå ut i krig då Karl VII mönstringssystem avskaffades.
Den Siste Lustig värvades från Värmland då det var slut på krigsföra män i Jansjö rote och deras ruttnande kroppar låg spridda utöver Ryssland, Polen Och Tyskland efter fåfänga meningslösa krig.
Lustig var Jansjö rotes soldatnamn fram till och med 1764

Jordens Undergång

Det är morgon och nattfrosten lyser vit i gräset. Solen har just börjat smeka taknocken på vårt hus och bergens toppar döljer sig i nattens vattenångor.

Jag sitter där och klunkar i mitt morgon kaffe och radion är på lite sådär i bakgrunden. Jag lyssnar med ett halvt öra på den vilket är mera sant för mig än andra då jag har blivit nästan döv på ena örat.

Nåväl! På radion pratar de om en sekt som för andra gången förutspår Jordens undergång det hände jo inte förra gången så de har räknat om till ett nytt datum enligt bibeln  25-28 september då blir det armageddon som det beskrivs i uppenbarelseboken.
Min reflektion är hur lätt och svårt det måste vara att förutspå något sånt. Jag menar att om den här religiösa sekten har rätt finns det ingen kvar som kommer att veta ifall de hade rätt, förutom Gud då som kommer att ha det ganska så ensamt i sin allsmäktighet. Det enda som finns kvar att göra för Gud då är att spela långa schackpartier med djävulen. Men å andra sidan om den religiösa sekten har fel för andra gången. Kommer de då att ge upp eller kommer de att sätta sig ner och granska sina kalkyler för att få fram ett nytt datum?

I Slutet på sextiotalet hade Svenska Mad en teckning "se nedan" som ger en evig lösning på problemet och som samtidig kreerar en viss inkomst. 

Min tolkning av Svenska Mads lösning.

Vittertrappan

Vittertrappan 395 m öh N 64'02.184' E 016'45.520'

En liten bit från Granåsen på vägen mot Svanabyn (södra Lappland) så hittar man Vittertrappan. Det ser onekligen ut som om den är gjord av någon av en anledning. Jag ska inte säga att den är fantastisk så att den är värd att besöka enbart den men om man räknar in alla småbyar som man passerar och eventuellt stannar till i så blir totalen av resan en trevlig tur.

Vitter trappan vid Granåsen precis intill vägen

Snöskydd mot drivsnö som tidens tand har tärt på

Handelsboden i Svanabyn som faktiskt hade hade en chark avdelning.

Som alltid blir man lite modfälld av att se ödegårdar och tillbakagång. Men det finns fortfarande några få som överlever i de Norrländska skogarnas djup. Det verkar inte som om Fjollträsks inne discon har lika stor dragningskraft på alla människor. Friheten och de stora vidderna kommer i första hand och det är något som är svårt att slå undan fötterna på. Här köper man en ny kniv om man klantat till det och tappat eller brutit av den gamla den blir aldrig omodern. Mode är något främmande här praktiskt går alltid i första hand.
Ibland är det asfalt ibland är det grusväg. Mäktiga norrländska granar fulla av skrömt och vittror kantar vägen. Det kan var lätt för någon ovan att drabbas av modlöshet och hemfalla i bottenlös förtvivlan.  Men så dyker nästa fantastiskt vackra by fram ur skogen. Solens stålar glittrar i sjöns vatten och i fjärran syns blånande berg.
"Jag trivs bäst bland höga berg och nära sjön där vill jag bo." (Ulf Lundell)

Lavsjö var vackert och Laiksjö "I like". Sedan går resan vidare och man kommer ut i civilisationen i Dorothea. Ica skulle nog kunna vara var som helst i Sverige och Görans Konditori slår det mesta i den branschen. Här finns ett sortiment som får tandvattnet att rinna på vilken gourmet som helst.

Hönsbär, krigsflyktingar och hat

Cornus suecica hönsbär

Sitter här och funderar. Ta till exempel hönsbär de har fina blommor och vackra bär som inte är mycket till. Men fina det är dom. Jag kan dock misstänka att de inte är skapade för människans eget nöjes skull utan de fyller nog en viktig roll någonstans i naturens kretslopp.
Jag kommer då till följdfrågan vad fyller vi för uppgift i naturen och kommer till enbart konstigheter. Ja vi är nog något konstigt i naturen oförklarliga, motstridiga och destruktiva. Jag hör på radion att de pratar om flyktingkrisen och tänker är det flyktingarna som är krisen? År det inte så att kriget är krisen och flyktingarna är krigsflyktingar?
Flyktingarna är ingen kris de är på flykt undan krisen.
Sedan pratar man om IS hemskheter och regeringens oljefats-bomber som dödar många. För den som dör spelar det någon roll ifrån vilket ursprung bomben kommer. Det är liksom bara kablang och så är det slut. Hörde någon säga att USA bombar enbart IS mål och lite regeringsmål och kanske några enstaka civila som kommer ivägen.

Ponera att du skulle bo i en lägenhet i en stad i Syrien. Vilket värde skulle din platt-tv, din food-processor, eller dina prydnadssaker ha då. Utländsk valuta, säljbara smycken, tuffa vandringsskor, torkat kött och en portabel vattenrenare det skulle vara värdefulla grejor. Att sedan smyga sig bort i natten och lämna allt bakom sig. Det land där man kan spåra sin släkt i många generationer bakåt. Där nu dina nära och kära ligger obegravda och ruttnar under solen.
Efter obeskrivliga umbäranden kommer du fram till ett land där de har fred och det är möjligt att stanna. Här blir du då stämplad som en krissituation det är helt plötsligt du som är problemet och för en del till och med fullt jämförbar med en exploderande bomb.

I Syrien är regeringsstyrkorna fyllda av hat, IS är fyllda av hat och Amerikanarna är fyllda av hat. I Sverige är de främlingsfientliga fyllda med hat. Att de sedan lyckats skapa ett parti och tar upp platser i riksdagen och fyller den med hat är enbart skrämmande. Det är sånt som får en att skämmas över att var Svensk.
Jag skäms över att att ha landsmän som hatar andra folk och människor andra religioner. Jag skäms över all skit som de värker ur sig på nätet. Jag skäms över att de kallar sig nationalister och värnar om den Svenska värdegrunden. Men hallå den Svenska värdegrunden är väl inte att hata invandrare och andra folkgrupper och andra religioner. Nej hat är ingen Svensk värdegrund.

Okej jag håller med er om att de Svenska politikerna har tappat sin ideologibas men det kan vara att samhället har ändrats för fort och att vi förmodligen står inför en större omvälvning i samhället. Men allting går att lösa med förståelse och medkänsla. Det sista vi behöver är främlingsfientlighet och kallt hat pådrivet av uppviglare med mobb-instinkter.

Den kommersielle Jultomten går i konkurs

Nä, helt riktigt så är det inte Jul ännu. Men Jag sitter här i Augustisommaren, det är ovanligt varmt och hör på radion att Jultomten har lämnat in en konkursansökan. Det får en ju att fundera om det kan vara något som är skevt någonstans och att Milton Friedman kanske ändå inte är den profet som han utgav sig för att vara.
Det sägs att fri marknadsekonomi ska motverka diktaturer och maktansamling men i mitt bakhuvud finns en tveksam röst. Om det är så varför växer det som man kallar ekonomiska motorer till mastodontiska cancersvulster vilka kväver allt inom sin intressesfär.
Varför samlas ägandet på allt färre händer? Kan det vara så att det behövs politisk styrning för att samhället ska fungera, ett mål en inriktning?
Marknadsekonomin i all ära men det verkar som om samhället behöver byggas efter en råmodell inte bara springa efter högsta vinst som en huvudlös höna.
Vad har hänt med våra sparbanker förresten? Är det för att de har blivit så stora att de glömt att det faktiskt är spararnas pengar som de hanterar? Nu har har iallafall bankerna tagit över det statliga myntverkets roll och producerar binära pengar med en fart som är enbart häpnadsväckande. Staten har fullständigt tappat kontrollen över ekonomin och låneberget bara växer.

Nu säger några att det är den rödgröna rörans fel men då håller jag inte med. Alla etablerade partier har samma ekonomiska politik i grunden. Skillnaderna är enbart kosmetiska de skulle alla kunna använda Milton Friedman som politisk ideolog. Det existerar ingen ideologi i politiken idag allt är styrt av röstjakten initierat från olika reklambyråer som testar ideer utan insikt och framtidsperspektiv utifrån väljarstöds siffror i olika beställda opinions utredningar. I det ideologiska vakuumet styr storkapitalet den politiska inriktningen som en stjärnkock styr sin äggröra. Det går inte att urskilja vare sig vita eller gula.

Det enda parti som står ut är Sverige Demokraterna som konsekvent arbetar för "Ett folk. Ett rike. En ledare." de har etnisk renhet ett imperium och en diktator på sin agenda som delvis dold delvis öppen. Agendan är främst lockande för de som hatar människor och vill ha en enkel och simpel ordning. Gör som vi säger annars klappar vi till er med ett järnrör.

Nä nu går jag ut och sätter mig på åkgräsklipparen ett tag och gör fint värre utanför mitt hus.

Dagen gryr.

Med min civiliserade tillvaro i förgrunden så ser världen ut så här. Jag kan inte annat än tänka att vilken tur men har att man slipper krig och elände.
Jag behöver inte gå runt och hata någon, för jag har ingen agg till någon. Jag kan sträcka mig till att det finns många onda människor i världen men må även de ha en fin morgon.

 Om jag tar bort min civiliserade försättsbild så ser morgonen ut så här. Att det är så här fint beror nog på att sommarturisterna har åkt hem efter alt regnande. Men det känns ändå bra att folk i gemen inte har något annat än vädret att klaga på. För varmt, för kallt, för mycket regn, för lite regn, för blåsigt, för kvalmigt tänk vad sällan man hör någon säga vilket härligt väder och viken bra sommar vi haft. Bara storlommen gör lite småvågor där den jagar.

Min agrikulturgärning sträcker sig inte längre än så här.
Vi har några höns som min fru sköter.
Vi har ett pyttelitet potatisland som min son sköter.
Själv puttrar jag runt med åkgräsklipparen och mina krämpor.
Men även så får man uppskattning av vildlivet som gillar mina klippta gräsängar. Rådjur, tranor, duvor, småfåglar och någon enstaka räv passerar förbi mitt fönster.